Ikväll tog jag mig en trevlig tur. Johan bredvid på cykeln och pannlamporna till hjälp i mörkret. Sprang först till Johan för att hämta honom, sen börja vi att ta vägen bakom sjukhuset genom Hagaström. Efter lite mer än 7kms löpning tog vi en grusväg in i skogen. Första milen i runt 4:30-tempo. Sedan ännu en mil i 4:10-tempo innan vi kom ut i Sätra för att sedan ta cykelvägarna hem igen. Funbeat
Ikväll tog jag mig en trevlig tur. Johan bredvid på cykeln och pannlamporna till hjälp i mörkret. Sprang först till Johan för att hämta honom, sen börja vi att ta vägen bakom sjukhuset genom Hagaström. Efter lite mer än 7kms löpning tog vi en grusväg in i skogen. Första milen i runt 4:30-tempo. Sedan ännu en mil i 4:10-tempo innan vi kom ut i Sätra för att sedan ta cykelvägarna hem igen. Funbeat
Shoooobbiiillliiiibbooop
Gjorde en liten rensning av skor som jag ej tillåter mig själv att springa i igår. Det vill säga mina 5 första par löpardojjor. Av dessa så har fyra olika märken dykt upp. Asics, Inov-8, Salomon och Saucony. Då jag sedan tittar vidare på de åtta skor jag använder idag har ytterligare fem märken dykt upp. Adidas, Icebug, Newline, Scott och Vibram Fivefingers. Har hittills inte spikat vilka mina absoluta favoriter är ännu. Men då jag införskaffat två av modellerna två gånger med glada fötter, så lär jag nog säga att dessa två ligger bra till. Det är Saucony Kinvara 3 och Salomon S-Lab Sense Ultra. Båda mycket trevliga att springa de längre loppen med. Längsta sträckan med Kinvaran är TEC 50miles (80,4672km), medans Ultrorna ligger i lä på sina 66,5km (Gästrike-leden Hemlingby-Rönnåsen).
Kom att tänka på detta när jag kikade på den utrustning som jag listat på Funbeat, där jag har koll på träningen. Räknade de åtta skor jag för tillfället använder och såg då att inget märke kom upp två gånger.
wooooopp wooooooopp
Zzzzz…
Så var vi tillbaka i Sverige igen. Har varit en fartfylld resa, med många spännande upplevelser.
Onsdag:
Första kvällen fick vi ett litet humm om terrängen, då vi testade skyrace-banans slut med pannlampor. Redan här förstog man att det skulle bli något utöver det vanliga.
Torsdag:
Vi fick ännu en bekräftelse om denna underbart läskiga natur, när vi rekade hela vertikalens tuffa stigar. Till en början lutandes mot bergväggarna, med tanken “titta inte ner”. 😖 Men upp tog vi oss och på nervägen fann vi oss mycket modigare.
Fredag:
Att sen på tävlingen springa med Pannlampa och massor med bergslöpare omkring sig, kändes tryggt. Mycket trevlig målgång, med blåsmusiker strax innan och fyrverkerier efter mållinjen. Där man klev över med en high-five. Att man därefter lära fortsätta 2,5km för att komma till vätska och tilltugg, var väl lite smått irriterande. Men en lagom nedvarvning. Därefter väntade en guppig Jeep resa, för att sen fortsätta med en lång bussresa på smala serpentin vägar. Hade åtminstone trevligt sällskap av Thorbjørn Ludvigsen (2a i loppet och Norsk mästare i motbackelöp) och Eirik Haugsnes (8a i loppet och grym bergslöpare). Väl tillbaka nere vid stranden av Gardasjön stog pastaparty och prisceremoni på schemat. Vi fick glatt titta på och hylla de bästa. Fyra 33or slank ner också, innan de var dags för spa och sova.
Lördag:
Efter att ha sprungit ännu en testrunda på sista utförslöpningen av skyracet, kändes låren som två stora stenbumlingar fastsurrade på benen. Då var benmassagen guldvärd nere vid löpartältet. Därefter fick vi invänta genomgång av Skyracet och vad som var obligatoriskt att ha med sig (vindjacka). Men den som väntar på nått gott… Champagne och snittar. Mums. Hem på snabb spa och mer sömn.
Söndag:
Raceday #2 Limone Extreme Skyrace. Detta var resans huvudmål, lite osäker på totala längden och höjdmetrarna. Men kollar man på kilometer skyltarna så blir det ca. 24,5km. Totala upp/ner ligger på nått mellan 2000-2400HM. Starten var till skillnad från man hört, mycket snabb. Tog det lite lugnt, för att inte spränga mig. Efter ca. 2km börjar stigningen. Agerade hare åt segrarinnan i loppet, någon kilometer innan hon spurta förbi. Pushade på så gott jag kunde. Skymtade Emelie på serpentinstigarna nedanför mig, men inte förns högsta toppen var nåd, runt 11km rann hon förbi i de svåra utförslöporna. Trots att hon uttryckte sig vara mycket trött. Var själv väldigt sliten, efter allt rännande i bergen dagarna innan. Hade en jobbig svacka som höll i sig till 16-17km, där föll jag pladdask till marken och skrapa händerna. Ingen större skada skedd, utan ryckte istället upp mig. Löpningen gick väldigt bra sista 6-7km, om man bortser från att man fick pisk i den svåraste utförslöpningen jag gjort. Dock piskade jag tillbaka några placeringar under de sista 3km, där det blev betydligt enklare utför. Sprang in som 82 herre av runt 400 sådana. Även slagen av sex tjejer, så 88a totalt av ca. 500 löpare. Ett mål var att springa under 3 timmar, vilket kändes som en enkel match innan loppet. Men efter dessa tuffa dagar kunde jag konstatera att 2:59:08 inte var en dans på rosor. Rejält mör i kroppen var jag då resans andra pastaparty stog för dörren. Mitt i allt blev det prisceremoni, där topp löparna i loppet och Skyrunning världscupen korades. Se tidigare inlägg. Efter prisutdelningen snacka vi med Emelie, som skulle direkt vidare på intervju och ny resa till Reunion Island och hennes första 100miles-lopp. Inte det enklaste heller, utan det skall plockas 11000höjdmeter på det. Banrekord för tjejer är 32 timmar! 😖 Tufft! Iallafall, så var hon snäll nog att ge oss en fin flaska med nån slags citronsprit som jag och Johan delade på. 😄 Då denna tog slut, begav vi oss till hotellet för en sista tur på spa’t. En Pizza på Al Torcol, innan vi kikade in på Norskarnas hotellbar. De hade gått och lagt sig, men då vi beställde i baren slapp vi betala. Det var nämligen ett trevligt gäng Italienare som ropade på bartendern att de bjöd oss. Så vi slog oss ner och tog ett par glas, drog en snapsvisa på svenska, innan hela bunten fick dra vidare. Mycket trevligt. Därefter drog vi tillbaka till hotellet för lite sömn.
Måndag:
Usch vilken morgon, översov frukosten på hotellet, bakis och på det så var det ju dags för packning för hemresan denna dag. För att lätta lite på den uppgiften beställde vi en flaska bubbel till en toast, som ersättning till frukosten. mycket trevligare stämning efter detta. Någon timme senare var vi utcheckade och påväg till bussen. Då kontanterna var slut, trodde vi att mer cash lära fram. Gick runt till byns olika bankomater, men fick avslag på alla. Mycket stressande, så gick till Turistinformationen. Där fråga jag vad biljetterna till Breisha kostade. visade sig att det var en perfekt summa för att vi skulle ha råd med två biljetter. Skyndade in på närmaste butik för att köpa någon slags lunch, slutade med frukt, då utbudet var dåligt.
Så var det dags för lite resande då, först buss till Breisha. Där försökte vi köpa biljetter till en buss direkt till Bergamo flygplats. Denne man tog inte kort, så blev till att ta ett tåg till Bergamo istället. Därifrån fick vi ta en Taxi till flygplatsen, som vi visste inte tog kort. Vi spela dumma och gav honom kortet, sen gick vi till en växlingsstation och tog ut pengar till chauffören. Efter en dryg resa, checka vi äntligen in väskan till flyget hem och gick mot gate’n. Planet försenat en timme. Uscha buscha. Käkade middag då vi ändå lära vänta. Väl på planet kändes det skönt att vara påväg hemåt efter denna dag. Flyget var det oskönaste jag varit med om, med dålig sömn hela vägen och då vi anlände till Skavsta visade sig vara slut på flybussar till Stockholm för dagen. Så fick bli en natt till på hotell, inget mig emot, men då jag visste att vi hade mycket att göra på jobbet blev jag lite smått stressad.
Tisdag:
Tog flygbussen kl.9, vilket slutade med att jag var på jobbet i Ockelbo kl. 14:45.
Nu har jag jobbat första veckan efter semestern. Fartfyllt, med mycket att tänka på. Imorn står vi för en ny utmanning som vi funderat på ett tag. Gästrikeleden mellan Hemlingby och Rönnåsen. i Hemlingby står det att denna sträcka är 60km, men vi gissar att den är närmare 70km. Spännande. 😀
Hörs efter det
Nu Zzzz…
Jaha.. Då var det slut på lopp här i Italien. Detta är utan tvekan det tyngsta jag nånsin gjort. Startade i lämplig fart på platten i 3:50-fart. Sen kom uppförsbackarna. De var bara att börja traska. Steg ,för steg, för steg tog vi oss framåt. Vid 5km började jag se Emelie i ögonvrån. Var redo att ropa lycka till redan då, men icke. Köttade på till högsta toppen och efter 11km började första utförslöpningen. Var väldigt svår sådan, så där flög Emelie förbi i högt tempo. Här var jag väldigt sliten, har tagit på krafterna att springa i dessa berg. Stannade och drack rejält vid nästa station. Då sista stigningen var avklarad och den långa utförslöpningen började kändes det helt plötsligtmycket bättre. Var mycket sämre på den tuffa utförslöpningen, men överlägsen de omkring mig på platt utförs. Näst sista kilometern på 3:07min/km. Sprang på 2:59:08 och en 82a plats bland herrarna, 88a totalt. Johan spöade alla tjejer och kom i mål på 2:43:43, 48e plats.
Herrarnas topp 15.
Damtoppen. Emelie fick sig med tredjeplats denna gång.
Topptrio herrar i världscupen.
Topptrio Damer i världscupen. Emelie tvåa.
Kung och Drottning i årets världscup i Skyrunning.
Trevligt med pastaparty efter loppet. Emelie fick inte med sig spriten, så den dela jag och Johan på till lunchen.
Johan kom tvåa idag på 21kms finalen i Salomon Trail Tour. 1a Andreas Svanebo och 3a JONAS BUUD, som stack iväg på barnkalas innan prisutdelningen. Själv fick jag nöja mig med en 8e plats, efter sjukdom i mer än två veckor får jag vara nöjd.
Johan nöjd med en andra plats.
Nu är det dags för bankett! 😄
1h20min innan startskottet! Frukost i magen, som en sålänge mår bra. Benen känns pigg, humöret på topp och hejarklacken redo. De här kommer gå bra…
Håller tummen för mig själv.
Så är det bara sömnen kvar innan sommarens stora händelse. Imorn blir det löpa av, och inte vilken löpning som helst. 43km och 1800höjdmeter över två fjäll. Sett fram emot detta länge, mer och mer ju närmare det kommit. Formen känns på topp, gäller bara att pricka in den där perfekta dagen imorgon.
Imorse gick vi upp som vanligt runt 08:30. Men under natten hade tre medlemmar till joinat vår trio, vilken blev en sextet. Dessa nya individer består av Elin, Marie och Xit. Frukost satt vi i oss enligt rutin. Runt halv tolv tog vi bilen ner till Systemet för att inhandla efterloppetdricka.
Passade även på att ta en kopp kaffe på Åre bageri, innan vi åkte tillbaka till stugan för att käka lunch.
Tiden drog iväg, så innan vi visste ordet av var det dags att åka till Vålådalen för att hämta ut nummerlapparna.
Hade lite sopor, så passade på att gå i förväg med Xit för att slänga dessa.
Väl i Vålådalen inhandlade jag en kompass som är en av flera obligatoriska prylar att ha med ut på fjället imorgon. Fick vänta en halvtimme på nummerlapparna, så vi tog några svängar på två slacklines som satt uppe mellan några träd. Medans vi hämtade ut nummerlapparna träffade vi Gärdesback som också ska springa imorgon. Även våra klubbkompisar Kellner, Magnus, Micke och Titti finner vi i kön. Med dessa fem plus respektive till några äter vi en trevlig pastabuffe och snackar lite löpning. Därefter åkte vi tillbaka till Åre för att förbereda väskan för morgondagen.
Obligatorisk utrustning:
Karta över de 43km.
Mat- och vätskestoppen efter banan.
Morgondagens utstyrsel.
Johan hade turen att få privat massör kvällen till ära.
Nöjd med sista uppladdningsdagen.
Som sagt, tid för sömn ännu en gång.
Zzzz…
Igår tog våran lilla trio tåget från Åre till Undersåker och bussen vidare till Vålådalen. Iår har Fjällmaran blivit så mycket mer än bara Fjällmaran. Det har nämligen blivit en hel vecka av olika lopp och aktiviteter. Så igår stod Ottfjället upp på schemat, ett motbackelöp på 6,4km och 680höjdmeter. Detta innebar debut för oss alla i denna typ av lopp. Lungorna och hjärtat fick jobba hårt, då lutningen var tillräckligt flack för att kunna springa hela vägen. Större delen av banan går efter avslutningen av Fjällmaran, innan den mot slutet viker av mot Östertoppen. Öppningen blev som väntat hård efter grusvägen upp tills vi svängde in på stigar och spångar upp på fjället där tempot avtog. Vädret var ganska rått, men det stoppa oss inte från att springa i linne. Vilket visade sig vara gott och väl för att hålla kroppen varm under hela vägen. Var bara handledernasom klagade en anning. Före loppet var det sagt att banan upp skulle ligga runt 6km. Det blev inte riktigt så, då GPS-klockan slog över på 6km såg jag fortfarande toppen en bra bit upp. Var bara att nöta på och tillslut stämpla jag in mig på en 13e plats, tiden 38:32. Johan klev in 5 placeringar före på 36:58 och Jocke slutade 21a på 41:09. Jag och Johan nöjda, medans Jocke inte var på lika gott humör.
Jocke stämplar in.
Trött Jocke.
Vinnare Anders Kleist till vänster i bild på tiden 33:52, nytt banrekord.
Johan och Jocke får i sig lite energi ur Coca Cola och godis.
Även jag tugga i mig lite godis.
Väl i mål på toppen fick vi känna på vädret. Usch vad kallt det var, bara Johan utav oss som var smart nog att ta med sig vindjackan. Men när vi väl kommit igång nedför så gick det bra och oron för att dra på sig en förkylning inför Fjällmaran på lördag la sig. Vi tog oss hela vägen ner för fjället, där bastun stog varm och inbjudande. Blev en kort sittning innan vi duscha av oss och gick vidare till Vålådalens sporthall där det dukats upp för Buffé. En god Jämtlands öl till maten blev det också. Sen var det hög tid för prisutdelning, topp sex i Dam- och Herrklassen fick pris. 5000:- till segrarna. Men vi som hamna utanför topp sex, som satt ivriga för att få utlottningspris fick sitta lottlösa denna afton. Vi får vänta tills på lördag helt enkelt. gårdagens resultat ser ni här http://fjallmaraton.se/resultat.php
Då klockan började ticka iväg fick vi hjälp av André att fixa skjuts hem, då bussarna inte går så frekvent från Vålådalen. Kl.22:50 klev vi innanför dörren till stugan.
Johan bjöd på sin egna variant av nattvard.
Så var det återigen tid för sömn.
Zzzz…
Hoho
Då var det dags att testa det här med blogg på egenhand för första gången. Spännande att se hur länge man kan hålla denna igång och hur intressant den blir. Ska göra mitt bästa.
Redan i söndags bestämde Johan, Jocke och jag oss för att hyra kajaker under måndagen. Sagt och gjort tog vi oss ut på Åresjön vid 11:30. Till att börja med paddla vi till Tegeforsen (ca. 5km), där gjorde vi vårt första lyft. Upp över klipporna, genom skogen och en bit efter stranden hitta vi tillräckligt lugnt vatten för att paddla vidare.
På denna sidan fallet fick vi möta mer motstånd, men det var bara att kämpa på. 4km Senare reste sig ännu en fors framför oss, detta blev dagens lunchplats. Så vi drog upp kajakerna, valde en varsin sten och njöt av solen.
Johan tyckte att ett näckbad var på sin plats, innan det fick vara nog med vila.
Hann bara 2km innan de mer strömmande vattendragen hopade sig. Efter att ha släpat kajakerna på den steniga strandkanten ett tag tröttna Jocke och vände på klacken. Johan och jag fortsatte efter kanten en sväng till innan det mer stillsamma vattnet uppenbarade sig. Därefter paddla vi på i 3km tills vi kom fram till Åre golfklubb.
Där låg en stock på stranden som vi utnyttjade till att ta en liten paus. En varsin alkoholfriöl och ett bad för min del, sen bar det av tillbaka mot Åre.
Vi förstog redan här att även om det var medströms hela vägen tillbaka, så skulle det bli jobbigt. Småforsarna var inte så farliga, så blev inte lika spännande som vi trodde. Men snabbare gick det, de flesta kilometrarna nedåt gick omkring 8:30min/km jämfört med 13:30min/km uppåt. Kl.20:10 klev vi iland på stranden vid holiday. Jocke hade endast väntat där 30min, vilket var skönt för honom. Vi hade även tur med att en extrajobbare på Camp Åre var vid kajakerna så vi kunde lämna in paddlar och flyttvästar. Trötta efter 8h40min ute till sjöss tog vi oss ett mål på Åre Kebab innan det var dags att bege sig hem och sova.
Vilket det är nu också, så här ett dygn efter.
Zzzzz…
Elov Olsson (inte Elof Olovsson) 
