Festival des Templiers – Endurance Trail

Då har jag sprungit mitt sjätte långlopp för iår. Det vill säga längre än 50km. 😛 Denna gång i den franska byn/staden Millau. Festival des Templiers är en löparfest här som pågår under en helg. Det är totalt elva lopp som går av stapeln, med distanser mellan 1,5km kidslopp till 100km Endurance Trail. Det sistnämnda är det lopp jag och 1050 andra sprang igår. Under helgen är det hela 8000 startande i de olika loppen.
banprofil
IMG_6200
Väskans innehåll från start, exkl. Vattenflaska med Tailwind. Allt förtärdes, förutom tabletterna. Fyllde såklart flaskan med energidryck på vätskestationerna också. 🙂
IMG_6201
Kl. 02:00 klev jag upp för att gå ner och äta frukost, som hotellet öppnade i en timme. Förberede allt kvällen innan, så jag slapp tänka på natten. Johan kravlade sig upp och följde snällt med till starten. Mörkt och lite ruggigt gick vi 1,6km för att där lubba några hundra meter innan det var dax. Kl. 04:00 drog jag så iväg i ett behagligt 4min/km-tempo de första platta kilometrarna. Kändes fortsatt bra i första uppförsbackarna, där jag inte låg så fasligt långt efter. Däremot upptäckte jag ganska snart att utförslöpningen på de lite mer tekniska partierna inte var till min fördel. Det var ett parti mellan 20-36km som var så stenigt att jag började bli orolig för om fotlederna skulle palla fler snedsteg. Som tur var hade jag tejpat dessa. Pratade med Johan i telefon och berättade om mina problem. Samtalet slutade med att jag skulle knappra två alvedon och skita i smärtan. Tyckte han var dryg då, men behövde en liten uppläxning för att tänka efter lite.
De negativa tankarna höll i sig några timmar innan jag lyckades bryta mig ur. Då jag sprungit ca. 63km bestämde jag mig att nu har det varit för lätt terräng för att gå ett bra tag. Jag tog mig i kragen och sprang först sakta uppför tills jag var över på timme 7. Blev sedan ännu lite flakare, vilket fick det att kännas ännu bättre. Låg här som sämst till i loppet, men fick snabbt tillbaka humöret och kände hur jag helt plötsligt började le igen så fort jag träffa folk. Efter några kilometrar nåde jag vätskestationen i ST. ANDRÉ DE VÉZINES. Fick då ett nytt samtal från Johan som lät lite upprymd. Fråga honom om det märktes att jag fått nya krafter. Hade då på kanske 7km plockat 7 placeringar. Bara spurten kvar nu fick jag sagt till mig innan vi la på. Tog det med en nypa salt, då jag hade 33km i bergen kvar.
Malde vidare och tog 8 placeringar till nästa station. Härifrån sprang Johan och jag i söndags. Visste att min bansträckning var något enklare än den vi sprang då. Men stora delar kände jag igen. Hade en liten battle med en löpare som var snabbare än mig utför, men långsammare uppför. Slutade med att jag tagga till rejält och tryckte på lite extra. Bra med tävlingsinstinkt ibland. Hann även med att springa förbi ännu en kille som försökte ta rygg. Det lyckades han med ett bra tag, trots att han ramla av stigen en gång. Nog för att de stora hooka-skorna förmodligen är sköna på långa sträckor, men på kuperade stigar måste de vara klumpiga. Föredrar mina Scott Kinabulu. 😀
Hade dålig koll på hur långt det var till nästa by, så fick bara nöta vidare. Väl där fanns en kran där man kunde fylla på vatten. Lång kö, så sprang förbi direkt. Visste att det var en rejäl stigning härnäst och märkte ganska snart att det började bli rejält varmt. Tryckte i mig allt jag hade att dricka kvar, innan jag fick ett sista pepptalk från Johan. Kände mig inte kaxig i den tryckande solen, men matade på så gott jag kunde. Drack rikligt på den sista stationen, innan jag gick iväg mot den sista lilla stigningen. Efter denne var det bara den branta avslutningen via den mörka grottan kvar. På trötta ben försökte jag pressa ur det sista, för att se om jag kunde ta nån placering till. Det visade sig att Lorblanchet bröt efter “Le Cade”, så fick en gratis där. Efter 12timmar 47minuter och 14sekunder var jag tillslut i mål som 14e man. Kändes så himla skönt att passera mållinjen. Svarade på lite frågor från speakern, innan jag fick gå vidare till mattältet.
IMG_6207
Det häftigaste med dessa lopp är hur mäktig man känner sig genom att springa över dessa berg timme efter timme. När jag kämpar och har det tufft ute på banan känns det som en evighet. Men då jag tittar tillbaka och tänker, känns det sjukt att det verkligen pågått i så många timmar. Mer än en och en halv arbetsdag! Sjukt häftigt! Kroppen är GRYM!

Klockan dog vid 98,5km, men här är det den snappa upp iallafall:
http://www.funbeat.se/training/show.aspx?TrainingID=39144105

Resultatet på Livetrail (Sök 3003 eller Elov):
http://templiers.livetrail.net/coureur.php

/Elov

TEC100 2014 Race report

Jaha..

..Så var det dax igen. Vet att jag fuskat och inte lagt ut någon race-report från Trans Gran Canaria. Den får bli ett projekt att ta upp på lediga stunder.
Jag tar och börjar med min matuppladdning inför detta lopp. Gjorde ungefär som i fjol inför TEC, då 50 miles. Med en och en halv vecka kvar, började jag äta så lite kolhydratsrik mat som möjligt. Detta höll jag i nästan en vecka. Onsdagen före satte jag igång med kolhydratsladdningen. Är långt ifrån någon specialist på det här med kosten, men körde på med pasta och liknande. Plus några extra kolhydratbars.
Sov bra på natten mot loppet, klev upp 06:15. Gröt, mackor och ägg blev det till frukost. Kl. 06:50 hämtade Per upp mig utanför lägenheten, vi fortsatte sedan vidare för att hämta upp Johan. Efter ett stopp för att fylla på tanken, sen var vi påväg. Jag slumrade till en sväng i baksätet, för att sedan vakna och äta lite mera ägg.
Framme, nervös, men oerhört förväntansfull. Väldigt behagligt väder, lite svårt att bestämma kläder. Johan hjälpte mig genom att påminna om Skutan runt, som vi sprang i linne, då det var riktigt kyligt ute. T-shirt, kompressions shorts och knäskydd blev det. Prata med lite folk innan start. Falks ord: Det händer nått med kroppen vid 12-13 mil. Johnnys ord: 100 miles är inte så långt. Gillade Johnnys ord bättre, så dessa tänkte jag på en hel del under loppet.
Ställde mig långt fram, för att ha en bra placering redan från start. 10 sekunder.. Pang så var vi iväg. Såg hur Daniel Nilsson drog iväg i ett högt tempo från start. Visste att han skulle springa 50 miles, så lät honom försvinna. Istället kom spanjoren upp jämsides, honom hade jag som sällskap från och till under de första 7 milen. Jag var betydligt starkare i trailen, men spanjoren lyckades hela tiden knapra ikapp. Sen helt plötsligt såg jag honom inge mer. Falk som sprang fel vid öppningen till skogen, kom ikapp i skogen på andra varvet. Nämnde att jag redan tagit två pisspauser, vilket fick honom att ta en sådan själv. Det tredje varvet var mitt snabbaste, vet ej varför jag drog på så mycket där. Såg inte till Falk något mer förrän han övertog ledningen i slutet av det tionde varvet. Därefter såg jag inte honom igen förrän jag var i mål.
Jag hade en helt fantastisk resa, trots att magen var besvärlig fram till 12 mil. Totalt 4 sittningar i skogen och tre trädvattningar. Inte så roligt när man springer och tänker på vart man ska stanna nästa gång. Tempot gick nog ner något vid dessa tillfällen, men kan inte säga att jag behövde springa sakta någongång under hela loppet. Fantastiskt. Jag åt en hel del under resans gång, så vad det var som gjorde att magen klaga vet jag exakt inte. Någon av följande är boven: Blåbärssoppa, sportdryck, buljong, vatten, gel från tältet, medtagen gel, mineralbar, banan, macka, chips, salttabletter eller Snickers. Min huvudmisstänkte är gelen från tältet, men kan inte vara helt säker.
Många trevliga möten blev det under resans gång. Mycket trevligt att snacka med alla grymma löpare som tar sig an denna utmaning . Vissa lite nedstämda över krämpor, men de allra flesta positiva och glada. Försökte peppa så gott jag förmådde. Något mer fokuserad de sista varven, så då var jag tyst. Sen var det ju alla vid varvningsområdet, helt underbart var det att bli påhejad varv, efter varv, efter varv… Tokstollen Erik med koklockan är alltid lika peppande. Mirandas röst ekar igenom allt stohej och alla funktionärer är fantastiska. Riktigt trevligt att Jakob var med vid en varvning också. Några som utmärkte sig lite extra av löparna under loppets gång var bl. a. Johnny som verkligen är en frisk fläkt med ett härligt skratt. Sonny, förstår verkligen varför han kallas Happyfeet. Elin färgglad och positiv varje gång jag såg henne. Norske Andreas som de första mötena inte var på det bästa humöret, sen helt plötsligt så var han superpigg, glad och sprang med mig i upp emot 5km. Sen var det någon tjej något tidigt varv som var riktigt positiv, om det var tjejsegraren Maria eller någon annan vet jag ej. Härligt är det med heja rop, det är en sak som är säker. Mot slutet av loppet mötes jag av flera som sprang åt motsatt riktning, mycket trevligt. Däremot vid ett av flera möten med Roxvret och en till kille, så blev jag bländad av pannlamporna och snubbla på en sten strax innan 9km. Samma varv hade jag redan snubblat en gång på en rot, hade tur att det gick bra att bara ställa sig upp och fortsätta utan problem båda gångerna.
Så har vi de allra bästa. Min support under hela loppet. Så himla tacksam över all hjälp jag fick från Johan, Per och Willman. De var fantastiska som såg till att jag åt och drack ordentligt loppet igenom. Även bror Valter kom och hejade fram mig under de fyra sista milen. Att Johan och Willman turades om att springa med mig de sista milen förstår jag först nu att det gjorde otroligt mycket. Känns som den tiden är 10% av loppet, trots att det handlar om 5h18min. Var en så himla härlig känsla att ge sig ut på det sista varvet med Johan, när hela tältet skrek då jag bara kutade igenom. Johan peppade hela det varvet och sa åt mig att pressa ut det sista ur kroppen. Flåset var ett helt annat än om man jämför med resten av loppet.
Spurt in i mål, så var det helt plötsligt över, 13:38:11 blev sluttiden. Tredje snabbaste tiden på distansen i svensk historia. Helt sjukt. Har haft Runes tid som mål inför loppet, men vågade mig inte på att säga det högt. Men jag klarade av det. Vilket mottagande med kramkalas och hela faderullan. Vrålade ut min glädje, så togs det lite bilder, innan det var dags att äta innan illamåendet kommer. Kollade mig aldrig i spegeln, men var tydligen ganska blek i omklädningsrummet. När jag fått upp värmen genom dusch och bastu tog jag mig ut i tältet för att ta en segerbild med Falk och Steene, som precis kom i mål. Riktigt trevlig kille det också för övrigt. Riktigt bra pall i årets TEC lär jag säga.
Fick sedan stöd på varsin axel från Valter och Per ner till bilen. Påvägen hem till min syster märkte Valter hur mitt prat blev tydligare. De var nog ett tecken på att kroppen tagit till sig av maten jag fick i mig efter loppet. Sov gott den natten. Men vaknade sjöblött för att jag fått ett extra täcke av brorsan, då jag frös när jag la mig.
Denna vecka har väl kroppen inte varit den piggaste. Men hade räcknat med värre. Mörbultad och skör kropp, inte så fruktansvärt stel. Har varit med om värre. Däremot har jag en inflamerad hälsena som fått mig att gå på kryckor. Gått på laser två gånger och de verkar ge efter. Betydligt bättre nu.

Här följer några bilder från loppet.
bild (10)

bild (12)

bild (13)

bild (14)

bild (15)

bild (16)

bild (17)
Skärmavbild 2014-04-18 kl. 12.34.04

bild (11)

Är oerhört nöjd med loppet. Springa 16 mil, utan att ha någon riktig dipp. Men känner att jag har mycket att jobba med, som att äta de jag tål. Johnnys ord höll, 16 mil är inte så långt. Vadå det är ju bara nästan fyra maror. Haha.

Nästa gång jag ställer upp i ett 100 miles lopp kommer det gå undan. Jag ska göra allt för att vinna. Sub13 here I come.

Ha de bra där ute

Hörs och syns

Expomeloneras

Idag har det varit en lugn dag, förutom en halvtimmes ångest. Började dagen med en timmes poolhäng, innan vi tog oss ner till Expomeloneras. Det var där som ångesten började i och med att mitt namn inte stog med på listan. Vilket Johans gjorde. Frågade de som delade ut nummerlappar vad jag skulle göra. Dem skickade mig vidare till tävlingsexpeditionen. Efter lite sökning i deras databas kom dem fram till att jag inte skulle få springa loppet. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Är ju inte vilket lopp som helst, då målet med denna resan var att springa detta. Inte för att jag inte uppskattar semestern, men skulle kännas surt utan att springa. Slutade med att jag fick låna en av tjejernas mobiler, loggade in på internetbanken och där hitta jag mycket riktigt en Paypal betalning. Det dög för dem, som skickade tillbaka mig för att äntligen hämta min nummerlapp. Där och då släppte en rejäl klump i magen och log resten av vistelsen på området.

20140227-212712.jpgSkillnaden på Johans fina nummerlapp och min blanka.

Johan och jag kom till tävlingsexpot träffade vi direkt en annan svensk vid namn Henrik. Han var här på egen hand för andra året.
Även Mattias Gärdesback anslöt och efter att alla fått sina nummerlappar begav vi oss ner på stranden. Där avnjöt vi en lunch, följt av kaffe och glass på Pingvin stället. Blev många timmar där. För när Johan och jag var tillbaka till hotellet, tog det inte lång stund innan solen gått ner.

20140227-212910.jpg82orna till vänster och de lite tuffare 125orna till höger.

Tjoopp

PS. Är nu anmäld till TEC100! 😀

Maspalomas dag 1-3

Dag 1
Hyrde cyklar och gav oss ut i bergen kl. 11:30, efter att vi gått runt sen kl. 10. Steniga grusvägar var inte det roligaste, men vi hade ett långt och trevligt äventyr.
Första stoppet tog vi efter 17,5km, där begav vi oss upp på ett klippigt landskap i hopp om lite backlöpning. Blev inte så. Istället klättra, kröp och rev vi oss på buskar. Väl tillbaka till cyklarna, tog vi oss neråt för att söka lycka på annat håll.
Nästan 4km tillbaka hitta vi en stig som tillhör lördagens banan. Tog oss uppåt 538hm och ner igen. Därefter var vi nöjda och tog cyklarna tillbaka hemåt. Gjorde ont överallt och då jag sakta ner och skaka loss händerna råka jag nypa frambromsen och flög över styret. Titta mig omkring så inte Johan eller nån annan såg min klantiga krasch. 😛

20140225-132407.jpgPå en grusväg till cyklarna.

20140225-132948.jpgPå tävlingsbanan.

20140225-134214.jpgVy nedåt.

Dag 2

Denna tisdag gick vi upp vid 8:30, åt en banan och stack ut på en morgontur. Tog samma väg upp i bergen som vi cyklade i måndags för att leta på nån backe. Var svårt att hitta stigar, så tog oss upp i obanad terräng istället. Inte så mycket löpning uppför som vi tänkte. Sluta med att vi hitta en brant asfaltsväg, som vi körde några intervaller i.
Smakar alltid lite extra gott med en lugn frukost, när man tagit sig en löprunda innan.

20140225-174908.jpg

20140226-175528.jpg

20140226-175749.jpg
Efter en god frukost på hotellet, var det dags att flytta till det ställe där vi ska bo. Fick nämligen bo två nätter på ett annat ställe, då det var nå krångel.
Lunch på nya stället i form av en sallad innan vi tog oss ner till sanddynerna en sväng.

20140226-175917.jpg

20140226-180019.jpg

20140226-175123.jpg

Dag 3

Idag blev vi upphämtade av Eirik och Joel, som tog med oss upp i bergen för att ännu en gång studera banan.

20140226-181218.jpg

20140226-181317.jpg

20140226-181430.jpg

20140226-181608.jpg

Tjao

Summering 2013

Jaha ja. Då var det dags igen, ännu ett år har svischat förbi. Blev en hel del lopp även detta år, totalt 27st, varav 25st Löplopp. Allt från 1500m till 50 miles (80,47km). Jag har tränat betydligt bättre detta år jämfört med 2012. 100 mer löpta mil och plus 20 mil extra av annan träning. Ökade totala träningstiden från 230h till 372,5h. Löpningen från 162h till 266h.
På skadefronten var det ganska lugnt, inget allvarligt. I början av året då jag börja springa fick jag ont i höger höft. Detta kan bero på låg träningsnivå under hösten till hög i början av året. Höften gick tillbaka, men återkom efter Stockholm marathon. Hade även tendenser till löparknä i somras då jag körde som mest på fart-träning och snabba lopp. Ingen av dessa krämpor fick mig till längre uppehåll.

Summering av genomförda träningar (Alla träningformer) som är synliga i kalendern:
TOTALT TID: 22353 min / 15d 12:32:35
TOTAL STRÄCKA: 3818,05 km
ANTAL TRÄNINGSPASS: 413
ANTAL DAGAR MED TRÄNING: 238 (64,3% av 370 dagar)
SNITT STRÄCKA PER VECKA: 72,23 km (baserat på ca 52,9 passerade veckor)
SNITTHASTIGHET: 12,25 km/h, (4:54 min/km)

Summering av genomförda träningar (Löpning eller liknande) som är synliga i kalendern:
TOTALT TID: 15963 min / 11d 02:02:53
TOTAL STRÄCKA: 3041,62 km
ANTAL TRÄNINGSPASS: 293
ANTAL DAGAR MED TRÄNING: 193 (52,2% av 370 dagar)
SNITT STRÄCKA PER VECKA: 57,54 km (baserat på ca 52,9 passerade veckor)
SNITTHASTIGHET: 11,82 km/h, (5:05 min/km)

Klarade inte av så många mål som jag hade förra året. Därför står de mål jag inte klarade av kvar tills de är krossade.

Mål inför 2014:
5km: under 16:20 (Gammalt)
10km: under 33:00 (Gammalt)
Halvmara: under 01:14:00 (Gammalt)
Lidingöloppet: under 01:55:00 (Gammalt)
Mara: under 02:40:00 (Nytt)
Fjällmaran: under 03:40:00 (Nytt)
Springa 100km lopp eller träning uppgraderar vi till 100 miles (160.9344km) istället.
Sen finns det några andra mål som är hemliga. 😛

Höjdpunkter 2013:

Efter att ha åkt Öppet spår med magknip under helgen och utan fäste (eget val), slog jag min tidigare tid med nästan 30 minuter.

Min första vinst i Löpningen var på Fäbodlunkens 8km. Den andra kom den 13 April 2013, 10 gånger så långt. Känns fortfarande som det bästa lopp jag genomfört hittills. Glada människor omkring en och ett leende på läpparna sprang jag utan svacka 8 varv på TEC’s milbana. Helt underbart, med sista milen snabbast av dem alla. Kan hända att jag springer detta lopp igen, men då får de nog bli 16 mil. 😛

Två månader efter min debut i Ultralöpning, tog jag mig an min första mara. Detta fick bli Stockholm Marathon, då jag fick det som julklapp av Johan och Jocke. Hade en otroligt rolig dag med löpning den dagen, att jag sen plocka 40 placeringar under andra halvan var ju inte helt fel. 😀 Slutade på en 66e plats.

Vi i Ockelbo SK försvarade seger’n i Engelbrektsstafetten 2013. Trevligt att vinna som ett lag! 😀

Veckan då min födelsedag inträffade var vi i Åre på ett eget litet träningsläger. Har aldrig haft så bra väder som då i Åre. Helt underbart och rekordvecka i både kilometer och träningsminuter under en vecka. Att jag sedan beslutade att springa Jämtlandstriangeln Unplugged efter en hård vecka var pricken över i’t. Riktigt trevligt evenemang, både lopp och bankett. Sluta 3a på strax över 4 timmar, vilket jag är nöjd med på 47km i fjällen. 😀 Blev även en toppbestigning av Åreskutan dagen efter som också det ingick i evenemanget. Mycket bra.

Så var det då dags till årets planerade höjdpunkt, AXA Fjällmarathon. Höga förväntningar på detta lopp, som även det är ett skönt evenemang. Först ett tufft lopp där målgången slutade med en oväntad 6e plats bakom Johan. Hade tittat på 2012’s 2a pristagares mellan tider som jag höll fram till Nordbottnen. Tappade dock upp till toppen av Ottfjället, avslutade med näst snabbaste tiden ner och hade då slagit tiden jag siktade på med mer än en minut. Sluttid: 03:50:40. 😀 Strax efter målgång var det dags för en smärtsam massage, innan badtunnan och några öl satt på sin plats. Sen har vi banketten, som även den blev mycket lyckad trots att inte jag och Johan fick något pris. 😛

Så var det helt plötsligt dags för Vasastafetten, som Ockelbo SK återigen tog ett steg framåt med en fin 5e plats. Sluttiden 05:38:51. Mycket bra. 😀

En tävling som jag inte trodde jag skulle springa förns två dagar innan, men visade sig bli den roligaste helgen på länge… Salomon Trail Tour Finalen i Sälen blev en kanon upplevelse trots sista tidens sjukdom. Slutade 7a eller 8a på 21kms-banan efter ett stenigt, men roligt lopp. Johan tog sig förbi Buud och slutade 2a bakom Svanebo. Banketten för denna utmärkta avslutning på touren som vi sprang hela en tävling på var sjukt rolig. God mat, trevliga människor, Bugg, disco. Fy sjutton vad roligt det var. 😀
Tappade under kvällen bort min GPS-klocka, som det senare visade sig hade letat sig ner i Pers väska. 🙂

Lidingöloppet blev ingen super höjdare iår då jag fortfarande kände av sviterna efter sjukdomen. Men kunde trots detta förbättra tiden från förra årets debut. 🙂

Oktober och resa till Italien där två finaler i världscupen i vertikal kilometer och skyrunning skulle avgöras. Även vi fick delta och checka hur vi ligger till. Var utan tvekan årets häftigaste upplevelse, där många fina vyer fick avnjutas. Loppen gick inte så dåligt heller. 50e plats i Vertical Kilometer Greste de la Mughera och 82a i Limone Extreme Skyrace. Under det sistnämnda hade jag bland de jobbigaste svackorna jag fått känna på. Inte konstigt det när man tar mer än 2000 höjdmeter under de första 14km. Men höll humöret uppe genom att le så stort jag kunde, vilket fick publiken på toppen att skratta. haha. Tog mig i mål på de 24km strax under 3h (2:59:08) vilket var ett mål jag hade med loppet. 😀

Här är lite bilder från årets händelser:
20131014-142636.jpg

20131010-224104.jpg

20131010-221208.jpg

20131010-223929.jpg

20131010-223125.jpg

20130922-133852.jpg

20130922-152521.jpg

20130908-124625.jpg

20130908-111332.jpg

20130908-110807.jpg

20130819-214122.jpg

20130815-164136.jpg

Badtunnan

Målkram

Före loppet

Johan i full fart

image.jpg

155769_10151841161139606_1906457182_n

906297_179605125524176_267007988_o (1)

581437_10152061768844606_265284147_n

24631_10152052207898362_450831791_n

976745_10151576812391381_435025417_o

1072421_10151574755301381_454621937_o

526811_10152072933449606_879553954_n

1375771_10152271734203362_766172985_n

580443_10151926024733362_309289350_n

Tack åå hej

LIMONE EXTREME SKYRACE

Dagen före det stora loppet vaknar vi upp till denna utsikt:

20131012-210449.jpgSnön har fallit på bergen runt omkring.

Vad kan detta innebära? Enligt arrangörerna handlar det om några millimeter på de högsta punkterna. Så man får väl vara med på att det kan vara lite blött och halkigt där.
Vi klev upp runt 9, käka frukost, smällte frullen. Därefter stack vi ut på en liten tur på slutet av banan. Sprang på lite för att känna på hur fort det kan gå i utförslöpningen.

20131012-211418.jpgFin utsikt för en pisspaus?

20131012-211354.jpgJohan påväg uppåt. Var lite varmare än vi trodde, så sluta att vi sprang i bar över.

20131012-212649.jpgDen är fin Gardasjön.

20131012-212914.jpgDagens lunch, Tonfisk och ägg sallad.

20131012-213244.jpgGlass till efterätt. 😖

20131012-213521.jpgJohan ser sig omkring så att ingen ser att han svullar i sig en stor glasskål. Han missade mig, som förevigade det hela med kameran.

Efter detta hämta vi ut nummerlapparna och fick massage. 😄

20131012-214057.jpg

20131012-214147.jpg
Sedan var det till att vänta på att löparmötet i Citronmuseumet skulle börja kl. 17.

20131012-214516.jpg

20131012-214642.jpgDet bjöds på champagne och snittar. Jo jag tackar ja. 😜

Har nu smörjt in benen med Linnex för att få till nån slags återhämtning. Detta brände så in i h*****e under middagen.

20131012-215244.jpg

Så är det dags att gå och lägga sig, RACEDAY imorn! Fokus Elov! Fokus! 400 män och 100 kvinnor springer Skyracet, som är på 23,5km och över 2000höjdmeter.

Zzzz…

VERTICAL KILOMETER GRÈSTE DE LA MUGHÉRA

Så var det avklarat. VERTICAL KILOMETER GRÈSTE DE LA MUGHÉRA
Ligger bakom oss, med nya rekordtider på sträckan vertikal kilometer. Johan placerade sig på 33e plats, minuten före segrarinnan för loppet och hela världscupen för vertikallöpning. Jag slutade på en fin 50e plats av totalt 224 löpare. Tuff konkurrens från världseliten. På herrsidan 13 löpare under tidigare rekordtiden på banan. På damsidan 15st. Här är lite bilder från denna dag.

20131012-002830.jpg

20131012-002955.jpg

20131012-003016.jpg

20131012-003120.jpg

20131012-003335.jpg

20131012-003422.jpg

20131012-003458.jpg

20131012-003707.jpg

20131012-003826.jpg

20131012-003951.jpg

Bantestardag

Som jag sa tidigare imorse att vi skulle trotsa regnet. Kom ut lite sent (12:27), men hann iallafall smällta frukosten ordentligt. Joggade iväg på gatorna mot banan för den vertikala kilometern. Vi nådde stigen efter ca 800m, så var vi igång. Hård stigning direkt, en hund som skäller ut oss och regn på det. Härligt! Hade bylsat på oss för mycket kläder, så drog av oss ett lager. Fortsatte med glatt humör uppåt. Branterna på sidorna skrämde en hel del. Stegen känns ovana och lite fumliga i denna nya miljö. Vill inte tänka på vad som händer om olyckan är framme. Är så brant att de t.o.m. Satt dit en stege på ett ställe.

20131010-221208.jpgKlättrar med darrande armar upp efter stegen. 😱

Väl förbi denna punkt blir branterna inte lika läskiga och det känns bekvämare att ta sig uppåt.

20131010-222507.jpg

Banan visar sig vara en hel kilometer längre än vad som stått på hemsidan. Misstänkte det då vi höll koll på höjdmetrarna på klockan. Upp tog vi oss, 4km och 1080höjdmeter är detta lopp som går av stapeln kl. 19 imorgon, fredag.

20131010-222929.jpg

20131010-223125.jpgFanns en del rep som hjälp upp på de brantaste partierna.

20131010-223433.jpgJohan sprang in i en grotta, som han sedan använde som gömsle för att skrämma mig. 😡

20131010-223702.jpgskönt att vända om nedåt efter 64min uppåt.

20131010-223929.jpgLiten jag på denna bild.

20131010-224104.jpgvågade oss på en läskig bild utför stupet mot byn. 😋

Då vi påbörjade nedförslöpningen hade vi uppfattningen att det måste bli läskigare att springa nedför dessa branter. Men ju längre ner vi kom desto lugnare kändes det. Skuttade förbi stegen som från början var skrämmande. Helt plötsligt var vi nere och väl på hotellet stannar jag klockan på 2h22min, total sträcka 9km. 😄
Butikerna i närheten och hotellets kök hade stängt, så vi fick dela på en toast. Tog en snabbdusch och promenera ner till lite restaurangtätare områden. Slängde i oss en varsin Bolognese. Johan tog lite panoramabilder…

20131010-225219.jpg…Jag tog en panorama på Johan

Tillbaka till hotellet gick vi ner till spa’t för lite bastu och jaccuzzi. Skönt!

20131010-225534.jpgJohan njuter av en ryggmassage från poolen.
Avslutade kvällen med trerättersmiddag på hotellet. Inte så imponerande, men det gick i. Godast var panna cottan till efterätt.

20131010-225713.jpg

Nu ska vi sova.

Ha de gött

Zzzz…

Framme

Ryanair skötte sig bra och landade på exakta ankomsttiden, som de stolt skröt om i högtalarna.

20131010-093540.jpgMolnhavet utbrett i solnedgången. 😊

20131010-093718.jpgJag tog en välbehövlig tupplur på planet. 😋

20131010-093841.jpgJohan tog fram Göran Kropp-boken, då jag inte erbjöd något trevligt sällskap. 😖
Från flygplatsen beställde vi en Towncar som fick bli vårat färdmedel till Limone. Även denna chafför skötte sig, körde kanske lite för fort på de smala slingriga vägarna. Men fram kom vi, strax före 22 checka vi in på Hotel Saturno. Fort upp på rummet, innan vi skynda oss ner till närmaste matställe. Blev en varsin Gorgonzola-pizza 22:30.

20131010-094804.jpgJohan blickar upp mot de mörka bergen. 😃
Kl. 23 gav vi oss iväg på en upptäcktsfärd, för att checka slutet av banan för Skyracet på söndag. Var mörkt och läskigt, med endast pannlampans ljus som trygghet. Smala stigar med stup på sidorna är inte så trevligt då natten slår till. Var ute i en timme, tog oss 4,5km och lite mer än 300höjdmeter.

20131010-095458.jpgJohan i full fart nedåt.

20131010-095630.jpgLimone Sul Garda uppifrån.

Nu har vi precis ätit frukost efter första natten på hotellet. Det är molnigt och lite regn, men vi drar nog på oss löpardojjorna ändå.

Hörs..

Semester!!

Efter långa dagar med jobb, så har jag äntligen nått fram till denna dag. Skönt!! Imorn bär det av till Italien för Johan och mig. Tåg till Stockholm, där vi sedan tar flygbussarna vidare till Skavsta. Ryanair står för flyget, som skall ta oss till Bergamo flygplats (Milano), om bränslet räcker! 😜. Då vi landar “sent”, är det tydligen taxi som gäller till Limone sul garda. 16mil i bil, kommer suga i plånkan. Men men, det är som det är. Väl på plats bor vi på Hotel Saturno, med utsikt över Garda sjön.
På natten till Fredag drar vi på oss pannlampan för att utföra vårt första lopp i mörker. 3080m och 1080höjdmeter. Trevlig stigning på denna som heter Vertical Greste de la Mughera.
Vi vilar sedan en dag innan det är dags för nästa lopp. Detta lite mer i min stil, kanske lite kort. 😜 23km och 2400höjdmeter får duga. Ingen toppform i sikte då jobb och sjukdom stått ivägen. Men roligt skall detta bli.

20131008-225340.jpgBergsgets-mode: ON!